Methodology

Methodologically the project addresses:

  1. How relational and collaborative design- and art processes are spatially staged and how questions/framings, interventions and productions are negotiated when addressing official stories about cities and citizen generated stories. It addresses thus collective knowledge and how such stories and knowledge is not only negotiated, but also how it circulates, and is remediated and recontextualized as it travels to different places and practices and how such circulations and remediations transform the meaning of the raw materials/data and the productions.
  2. The relationship between fiction and science given the project’s interest in city fables. The word “fables” connotes here the raw material of stories that is neither true nor false. (We are less interested in the allegorical and moralizing aspects usually associated to the notion of fables). In other words we are interested in how fables produce knowledge and how science works extensively with metaphors, stories, and fables in the production of scientific results.

Borgdorff (2011) states that art-led research demands methodological pluralism, which inevitably this project has to engage in, as it cuts across various artistic expressions, disciplines and professions. Likewise, it acknowledges – just as previous design- and art-led research has – that the research mixes creative and analytical strategies as it deals with issues and problems that are cannot be clearly defined before hand as well as that knowledge is more than answering a set of given questions (Dyrssen 2011). It also recognizes that design- and art-led research build upon experience-based and tacit, or unarticulated knowledge, and that results are produced through creative doing, as well as through participation in various contexts, (such as exhibitions, public meetings, seminars, conferences, journals), that demand different remediations.

Co-Design and Relational Art

Knowledge within creative groups and collective knowledge has to a little extent been addressed within art-based research although relational art practices have become more and more common since 1960s. Within the field of interaction design the body of work on collaborative design is, however, quite extensive, but that field has to a little extent been in dialogue with artistic practice and discourses (engaged in relational aesthetics). By running a research process that includes design-based researchers, practicing artists and designers and citizens the project wants to investigate and problematize what design- and art-based research can entail by letting the field of relational/participatory/collaborative art and design-led research meet.

Within the field of interactions design, and the subfields of collaborative design and participatory design have, it has been researched extensively how design objects come into being through complex negotiations amongst a set of partners. Participatory design, early on, saw designing as meaningful negotiation between designers and workers generating intertwined language games. Such language games, understandable and meaningful for both parties and that acknowledged that the different parties had partial views/understanding, were created through the making of artifacts that could engender enactments of future work. These artifacts functioned as boundary objects (Star) that bridged the language games of designers and workers (Ehn 1988, Simonson & Robertson 2013, Wittgenstein 1953). We will partially build upon the notion boundary objects that engender the intertwining and overlapping of language games where models, sketches, prototypes and other design and art materializations prompts exchanges between different practices.

Participatory design-oriented research has more recently come to do research within various public spheres, as information technology became pervasive (and no longer was mainly a workplace issue). These public spheres, such as urban development and housing, cultural and media institutions and channels, consist of a number of competing social worlds, each with their partial views and positional power differentially distributed. A central question has thus become how a multitude of positions and diverging, even oppositional, perspectives can negotiate through agonistic socio-material arenas (Mouffe 2007, Björgvinsson 2012).

Collaborative design and participatory design has to a small extent been enriched by artistic discourses and practice that have engaged in participatory engagements (e.g Bishop 2006, 2012, Bourriaud 1998, Ranciére 2006, 2011), which the project aims to to do. Just like theories on relational aesthetics, our project aims to localize current practices engaged in urban space through collaborative remediations that stage “microtopias” and “microfables” in the now rather than as future utopias (Bourriaud 1998). Such remediations are context dependent, as their configuration partially dependent on what context they become part of. However we believe, and will explore, to what degree they need to be transformed when “transported” and re-staged in other similar urban spaces. It should, however, be noted that much literature on participatory and relational art is written by art theoreticians. Issues that deal with participation written by artist, and in particular artist that work with art-led research is quite limited, although there are a few exceptions (e.g Green 1997, Ashford et al 2010).

Locative Media Methodologies & Fictional Experimentations

Locative media research does not have a clearly defined methodological approach. Anne Galloway describes how engineers researching on locative media engage in collaborative research, but where nevertheless the researchers’ individual techno-social conceptions influence strongly the direction of the research. She points out how it is interdisciplinary field where development of technology, practice and critique happens simultaneously as new and old models for communication and communities are explored. Our focus raises narrative methodological issues. Narratological research speaks of the power of simulation in stories (Ryan 2004). It can create virtual realities, which can create an experimental space where potentialities can be explored.  Fictions and simulations within design and architecture are also described as fruitful approaches to imagine how this can be done differently (Dyrssen 2011)

 

Beskrivning på svenska:

Givet att projektet ämnar arbeta interdisciplinärt och med det omgivande samhället, så kommer vi att arbeta med genomtänkta “plattformar” som utvecklas för deltagande och dokumentation. Detta gäller såväl för gruppens interna arbete som för det uppsökande arbetet med medskapande individer och institutioner i staden. Dessa “plattformar” består av ett antal olika fysiska och medierade platser. På Malmö högskola etableras en studio där gruppen kan mötas, diskutera, gemensamt bearbeta insamlat material och förhandla fram experiment, undersökningar och produktioner. Tillfälliga studios kommer att etableras i olika stadsdelar, t ex i olika bibliotekslokaler, där mer uppsökande och deltagande processer, såsom stadsberättelseworkshops, arrangeras. Även om dessa interna och externa studios utgår från specifika platser kommer arbetet sammanflätas med undersökande och medskapande aktiviteter ute i stadsrummet, där vi kommer att använda oss av Do-Fi:s locative media-plattform som vidareutvecklas av gruppen såväl som andra befintliga plattformar för kollaborativt utforskande, insamling och skapande.

Dokumentationen är en utmaning, givet att vi kommer att arbeta med en mängd av modaliteter såsom ljud, text, bild, och kod, och att arbetet delvis distribueras till externa aktörer. Upplägget är därför att använda dokumentations-strategier såsom individuella skissböcker där observationer, idéer, reflektioner och analysidéer noteras. Skriftliga och visuella essäer, individuellt och gemensamt författade, används där frågeställningar och reflektion runt produktionerna prövas. För delad dokumentation kommer vi att använda olika webb-baseradetjänster för gemensam bearbetning och reflektion. Vi kommer att studera hur deltagarna samarbetar och förhandlar och hur socio-materiella resurser så som verbaliseringar, partitur, ljudinspelningar, skisser, tekniska prototyper så väl som urbana terränger ges talan och tillmäts en viss mening, anses begripliga eller tystas.

Genom konkreta experiment/produktioner ämnar projektet därmed att engagera sig -i teori och praktik- i en dialog med narrativa praktiker som hybridiserar nya medier med urbana miljöer. Den konstnärliga forskningsansatsen avser också att adressera dialogformerna mellan olika konstnärliga praktiker och institutionaliserade former, förhållandet mellan teori och praktik, mellan konst och vetenskap och olika kunskapsfält. Vi strävar efter att detta ska leda till en ökad uppmärksamhet och en vilja till att förhålla sig till berättelsers nya och uråldriga former, och hur olika värden förhandlas fram i sociala, samhälleliga och konstnärliga sammanhang.

Som Dyrssen (2011) skriver, behövs fler utvecklade strategier för undersökandeaktiviteter och att konstnärliga forskningsmetoder görs mer explicita och tydliga för en bredare gemenskap. Under projektets tre år ämnar vi att skapa en process som involverar flera aktörer för att gå bortom frågor som berör det individuella skapandet, och genom dessa aktiviteter börja artikulera vilka olika (öppna) möjlighetsrum olika strategier åstadkommer.

Metod – svensk original text

Projektets metodologiska frågeställningar berör hur kollaborativa design- och konstprocesser rumsligt iscensätts samt hur frågeställningar, interventioner och produktioner förhandlas fram. Fokus ligger på hur fiktionaliserat berättande i och om staden förhandlas fram och ingriper i offentliga, allmänna, historiska eller kommersiellt konstruerade berättelser. Projektet använder fabeln som organiserande metafor. Fabeln som hopdiktad berättelse, av latinets fabulari, (sam)tala är centralt. Vi intresserar oss i synnerhet för ordets vidare betydelser, bortom de dominerande allegoriska och moraliserande implikationerna. Vi knyter även an till litteraturteoretiska betydelser av fabel och fabula (Bal 1985) som berättandets råmaterial, varken sant eller falskt. Vidare knyter projektet an till Bärtås (2010) diskussion om relationen mellan fiktion och livsöden. På så vis behandlar projektet frågor som berör kunskapande i grupper så väl som relationen mellan vetenskaplig kunskap och fiktion, dvs hur fabeln skapar kunskap och hur vetenskapen arbetar med metaforer, fabler i sin framställning av vetenskapliga resultat. Likaså hur kunskap reser och cirkulerar, remedieras och re-kontexualiseras mellan olika platser och praktiker.

Kunskapande i grupper har sällan behandlats inom konstnärlig forskning, även om relationella strategier har blivit allt vanligare sedan 1960-talet inom konsten. Det finns dock en rik tradition inom interaktionsdesign runt kollaborativa designprocesser, men dessa har endast i liten utsträckning befruktats av konstnärliga praktiker och diskurser. Genom att etablera en forskningsprocess som innefattar akademiker, konstnärer inom olika genrer och stadsbor önskar vi pröva och problematisera vad design- och konstnärlig forskning kan vara. Vår utgångspunkt är dock, i likhet med Borgdorff (2011), att konstnärlig forskning innebär nytänkande och metodologisk pluralism. Vidare att forskning delvis bygger på erfarenhetsbaserad(tyst) oartikulerad kunskap och att forskningsresultat skapas genom skapande handling och ett multikontextuellt deltagande i olika gestaltningsformer. Likaså utgår vi ifrån att design- och konstnärlig forskning består av kreativa och analytiska strategier för att handskas med problemställningar som inte går tydligt att definiera på förhand (Dyrssen 2011) och att kunskapande är mer än svar på frågor. Alternativa strategier, idéer och perspektiv kan skapas av ett flertal samverkande aktörer över tid och iscensättning av undersökande performativa interventioner kan lyfta fram tysta överenskommelser där det gömda kan synliggöras och förändras. Samtidigt arbetar man med att med fiktionen som medel kan hantera komplexa frågor. Dessa insikter ligger i linje med tidigare forskning i gruppen (Björgvinsson et al 2007). Mycketkonstnärlig forskning fokuserar dessutom på den individuella kreatören i relation till det egna skapandet. Som Dyrssen (2011) skriver, behövs fler utvecklade strategier för undersökandeaktiviteter och att konstnärliga forskningsmetoder görs mer explicita och tydliga för en bredaregemenskap. Under projektets tre år ämnar vi att skapa en process som involverar flera aktörer föratt gå bortom frågor som berör det individuella skapandet, och genom dessa aktiviteter börjaartikulera vilka olika (öppna) möjlighetsrum olika strategier åstadkommer. Metodologiskt knyter vi an till flera ämnesområden. Inom interaktionsdesign och participatory design förhandlas designobjektet fram i kollaborativa processer. Participatory designutvecklades med en föreställning om design som meningsfullt deltagande mellan designers och yrkesutövare i sammanflätade språkspel där ”performativa” designartefakter fungerade som representativa ”gränsobjekt” som band språkspelen samman (Ehn 1988, Simonson & Robertson2013, Star 2002, Wittgenstein 1953). Participatory design inspirerades senare av Deweys föreställningar om kommunikation, etik och estetik och motsättningsförhållanden och samspel i och mellan praxisgemenskaper (Lave & Wenger 1991, Ehn 1991, Björgvinsson 2007). Vi arbetar delvis utifrån participatory designs idéer som överbryggande praxis som etableras som ett gemensamt designspel (likt de Wittgensteinska språkspelen), där gemensamma artefakter är av avgörande betydelse. Modeller, skisser, prototyper och andra designverktyg fungerar som gränsobjekt för deltagarna och möjliggör kommunikation. Idag har participatory design-orienterad forskning alltmer riktats mot det offentliga rummet, där mot- och deltagare inte utgör en homogengrupp. En central frågeställning är hur mångfald och divergerande perspektiv kan mötas och förhandlas genom socio-materiella arenor för förhandling. Där friktion kan bli en fråga om kontaktyta för rörelse snarare än konflikt och brottyta, en konstruktiv arena eller ett agonistiskt rum (Mouffe 2007, Björgvinsson, 2012). Participatory design har i liten utsträckning berikats av konstnärliga diskurser och praktiker som diskuterar och arbetar med participation (e.g Bishop2006, 2012; Bourriaud 1998; Ranciére 2006, 2011), vilket projektet ämnar bota. I likhet med teorier om relationell estetik strävar projektet efter att lokalisera samtida praktiker i stadsrummet inom kulturen i stort, genom kollaborativa gestaltningar, som iscensätter fungerande “microtopias”och “microfabulas” i nuet snarare än ett framtida utopia (Bourriaud 1998). Även om dessa gestaltningar per definition kommer att vara kontextberoende, menar vi att det finns potential att artikulera strategier för överförbarhet och “re-stagings” till platser med liknande omständigheter. Det ska dock noteras att mycket litteratur som berör participation är skriven av teoretiker. Frågor som berör participation skrivna av konstnärer och synnerligen konstnärer som arbetar med konstnärlig forskning är ytterst begränsat, även om undantag finns (e.g. Green 1997; Ashford et al2010).

Inom lokativa medier som estetisk praktik finns inte klart utarbetade gemensamma metodologiska ansatser. Anne Galloway beskriver hur ingenjörsforskare med focus på lokativa medier arbetar mot en kollektiv praktik samtidigt som individuella forskares teknosociala föreställningar influerar starkt. Galloway lyfter fram locative media som en tvärvetenskaplig arenadär praktik, kritik och utformning av teknologisk utveckling sker samtidigt som nya och gamlamodeller av kommunikation och “community” utforskas. Vårt fokus på locative narrative för ävenmed sig frågeställningar om berättande. Inom narratologisk forskning talas det om berättandetssimulationskraft (Ryan 2004) som virtuell verklighet, som kan skapa en experimentrymd för detpotentiella. Även inom arkitektur och design beskrivs fiktionaliserandet och simuleringen somfruktbar mark för att tänka hur något kan vara eller göras annorlunda (Dyrssen 2011).Givet att projektet ämnar arbeta interdisciplinärt och med det omgivande samhället, såkommer vi att arbeta med genomtänkta “plattformar” som utvecklas för deltagande ochdokumentation. Detta gäller såväl för gruppens interna arbete som för det uppsökande arbetet medmedskapande individer och institutioner i staden. Dessa “plattformar” består av ett antal olikafysiska och medierade platser. På Malmö högskola etableras en studio där gruppen kan mötas,diskutera, gemensamt bearbeta insamlat material och förhandla fram experiment, undersökningaroch produktioner. Tillfälliga studios kommer att etableras i olika stadsdelar, t ex i olikabibliotekslokaler, där mer uppsökande och deltagande processer, såsom stadsberättelseworkshops,arrangeras. Även om dessa interna och externa studios utgår från specifika platserkommer arbetet sammanflätas med undersökande och medskapande aktiviteter ute i stadsrummet,där vi kommer att använda oss av Do-Fi:s locative media-plattform som vidareutvecklas avgruppen såväl som andra befintliga plattformar för kollaborativt utforskande, insamling ochskapande.Dokumentationen är en utmaning, givet att vi kommer att arbeta med en mängd avmodaliteter såsom ljud, text, bild, och kod, och att arbetet delvis distribueras till externa aktörer.Upplägget är därför att använda dokumentations-strategier såsom individuella skissböcker därobservationer, idéer, reflektioner och analysidéer noteras. Skriftliga och visuella essäer,individuellt och gemensamt författade, används där frågeställningar och reflektion runtproduktionerna prövas. För delad dokumentation kommer vi att använda olika webb-baseradetjänster för gemensam bearbetning och reflektion. Vi kommer att studera hur deltagarnasamarbetar och förhandlar och hur socio-materiella resurser så som verbaliseringar, partitur,ljudinspelningar, skisser, tekniska prototyper så väl som urbana terränger ges talan och tillmäts enviss mening, anses begripliga eller tystas.Genom konkreta experiment/produktioner ämnar projektet därmed att engagera sig -i teorioch praktik- i en dialog med narrativa praktiker som hybridiserar nya medier med urbana miljöer.Den konstnärliga forskningsansatsen avser också att adressera dialogformerna mellan olikakonstnärliga praktiker och institutionaliserade former, förhållandet mellan teori och praktik,mellan konst och vetenskap och olika kunskapsfält. Vi strävar efter att detta ska leda till en ökaduppmärksamhet och en vilja till att förhålla sig till berättelsers nya och uråldriga former, och hurolika värden förhandlas fram i sociala, samhälleliga och konstnärliga sammanhang.